Jag kan inte sova. Hur jag än vrider och vänder på mig så kan jag inte sova. 

Hjärnkontoret är helt slut och helst av allt vill jag bara sluta ögonen och vakna någon gång imorgon bitti, men ack nej. Kroppen säger nej, huvudet säger nej, allt säger nej. 

Vad är det så svårt med att somna? ÄRLIG TALAT!

Stressen, pressen, frustrationen. Jag kan inte hantera det. Jag kan inte hantera alla dessa känslor på samma gång, det blir för mycket. I ena stunden vill jag gråta tills ögonen torkar ut och i andra stunden vill jag skratta tills jag inte får någon luft. Jävla instabila humör som inte kan balanseras. ÅH, jag får helt enkelt spel!

 

Jag sitter här med obegränsat antal ord. Det känns som om jag har så mycket att säga, så mycket att skrika ut men mitt i allt säger det stopp. Jag får en blackout och ifrågasätter varför jag ens vill skriva ner ordet.. 

 

Positiv, negativ, positiv, negativ. Jävla berg- och dalbana. 
Jag älskar vissa saker i mitt liv och är lycklig på alla sätt och vis när det gäller just dom sakerna. Men sen kommer vi till resten, resterna som jag sopat under mattan för att inte visa för mycket. För att inte vara för svag. För att inte älta eller verka som en "jag orkar inte bry mig"-människa. För så är inte fallet. Jag är bara vilsen.

 

Jag vet egentligen vad jag vill, men jag har ingen aning om hur jag ska komma dit och vad jag ska använda mig av för att nå mina mål. Jag vet egentligen inte vad som gör mig lycklig - förutom min familj, min pojkvän och de få vänner jag faktiskt har kvar. Utan dom skulle jag inte klara mig, men det andra då?! Det andra tomrummet som ska vara fyllt med äventyr och upptåg? Vart är det någonstans? Jag vet inte.

 

Jag kanske ska försöka sova igen. Boss sover som vanligt, han har ju inga problem. Och som vanligt avundas jag hur lätt hans liv är. Men det måste egentligen vara rätt tråkigt. Men ändå lätt - "Jag är jätteglad för någon random människa kastade en boll till mig som jag sen ska lämna till den människan som återigen ska kasta den". Och så håller det på, denna lek. I all oändlighet. Eller ja, nästan iallafall. Den håller på tills hunden ligger helt utslagen och inte ens orkar lägga en blick på bolljäveln. DÅ, då kan man vara nöjd!

Usch, jag tänker tok för mycket. 
Men är det fel eller rätt? Antingen kan jag ses som en intressant person som utforskar alla hörn och kanter på grejer. Eller så kan jag ses som en frenetisk analytiker som inte ger sig förrän hon vänt på allt och vet exakt allt om allt?!.. BLÖ!

Jag tror jag stänger burken nu.

Godnatt till er som kommer somna. 

 

Ja, för så ligger det till. Saker börjar hända och jag kan äntligen på ett helt annat visa börja planera inför min framtid. Vad jag vill göra, hur jag vill göra det och när jag ska göra det! 

Jag har precis placerat mig i sängen, Boss är som vanligt mitt sällskap och han njuter mest av värmen från alla täcken & filtar som täcker oss. Själv knappar jag här på datorn, väntar på kvällssamtalet från Daniella och funderar på vad som händer härnäst. Vad är mitt nästa steg?

 

Känner mig sådär sunkig, ni vet när varken smink eller heta kläder räcker till. Utan mer "Hej jag har inte sovit på ett antal dygn och jag blir inte fräschare än såhär"-aktig. 

Spela lite Facebook-spel nu kanske? Ja, varför inte..

 

• Anmäla mig till komvux - DONE!
• Kolla CSN - DONE!
• Ansöka om CSN
• Kolla upp betyg och vad som krävs för Högskolan
• Kolla upp vilka program som är intressanta
• Checka boende och ekonomi mer grundligt
• Söka till ett antal program
• Fixa en grymt jävla bra inkomst!
  
  
  xoxo
  em.
  
  

Placerad i soffan, vad ovanligt va?! 
Nej är helt slut psykiskt faktiskt, bara så ni vet det och vill helst bara kunna trolla bort alla problem med ett litet fint trollspö. Men så funkar det ju inte!

 

CSI rullar på tvn och jag skulle egentligen sett den nya serien Dicte på fyran men i och med att jag missade första 10 minuterna kändes det inte ens lönt att ge det ett försök. Så nya planen för ikväll är att nöta Vampire Diaries om jag kan få igång mitt internet på den stationära datorn. 
Är som sagt en liten tekniknörd vilket har resulterat i två datorer (en laptop och en stationär - dessutom är den stationära inkopplad till tvn, jag vet det är fräckt som fan!), ett antal olika konsoller och tillbehör som både har ett sunt syfte och är totalt onödiga..

 

Min tanke just nu: Vad händer? För jag vet inte. Yr, förrvirrad, förvriden, trängd, inte målmedveten, helt borta - det är verkligen mina känslor just nu. Helt jävla missplacerad är nog det rätta ordet. 

 

Daniella gör vardagen lite enklare med sina sjuka samtal som planeras vara i cirka 5 minuter men slutar istället med att vi pratar tills rösten försvinner. Så är det väl när vänner har långt ifrån varandra?! ALLA detaljer är viktiga och får man inte reda på ALL information är man i en livshotande situation. 

 

Nytt extrajobb har man också ordnat, för helgtider. Då jag inte gör ett skit i mitt liv för tillfället kan all den dötiden gå åt pengar istället. Så klingar det gött i kassan den 25:e. Jag är nöjd än sålänge.

 

DÖD. ÅT. DETTA.

Åh nej, negativ igen.. Putsa bort putsa bort.. DET GÅR INTE! Vill inte vara där mer. Blöööööööööööööööööööööööö. Hej och hå vad mongo detta känns. Inte bra inte bra inte bra.

 

Tack och hej.

Kanske blir ett inlägg till sen.

 

Helgen har bara flugit iväg och har spenderat mesta tiden med mitt äckliga svett, min rivjärnshals och en fulsöt råtthund. Har ju helt klart överlevt men ännu är inte basiluskerna ur min kropp! 

Inget jobb imorgon, min kropp klarar inte av det + att jag känner inte för att hosta kunderna i örat när jag försöker argumentera om vår oerhört bra tjänst som vi har att erbjuda JUST DOM! Usch nej, vad negativ jag känner mig. Det har jag i och för sig gjort några dagar nu, om det snart inte räknas som veckor.. 

 

Danni var nere från Uppsala också, men det missade man det med då temperaturen i min kropp fick för sig att åka på tivoli och ha JÄTTEK-U-U-U-L.. Till och med SÅ kul att akuten övervägdes i tordagskväll! Men min lilla 158 centimeters kropp fightades med bara händerna och visade vem som bestämde. Dock ska jag inte säga för mycket, ännu är slaget inte över. Men mina små män (eller kvinnor kanske man ska säga, då jag faktiskt är en såndär kvinnovarelse) står stadigt med svärdet i ena handen och skölden i andra. 

 

Nu ska jag och The Bawz sova, om det nu kommer gå som jag vill. Han sover redan som en liten unge och jag sneglar mest på honom och avundas hur lätt han har det här i livet. Vilket består av: sova, äta, skita, sova, leka lite, TVINGA matte att kela, sova, äta, skita, sova lite till, störa sig med alla levande varelser runt omkring honom, sova, äta, skita, sova.. Vilket liv, vilket underbart enformigt liv.

 

Äh.

Slut med filosoferandet.

 

VILL HA!!!
Ha-begäret är enormt.. Om jag orkar imorgon ska jag fan sminka mig deluxe :)

 

Kaffet har gjort sitt idag, utan kaffet hade jag inte klarat av dagen rent ut sagt..

 

Min hals känns som ett rivjärn, hostar i varannan mening och febern går upp & ner - detta är verkligen inte okay. Ville egentligen gå hem redan vid lunch på jobb, men bestämde mig för att vara "duktig" (ja, jävligt duktig) och stanna kvar.

Så nu har jag dött smått i soffan, vilket jag visserligen gör nästan varje kväll, njuter av ledigheten och har precis samtalat med Danni! Vad gör ni alla små söta muffin där ute i vida världen? 

 

Jag kallade ändå er muffin precis, kinda awkward.. Dafuq liksom?! Måste se till att skaffa mig en riktig hobby! Skulle kanske börja träna... Äh fan vad jag lurar mig själv, har sagt detta typ en miljon gånger och det verkar aldrig bli av. SÅ håller jag tyst om det kanske det händer någonting på den fronten. (vad tror du egentligen? att DU, du du du, ska börja träna igen..tss) - slänger bort den tanken.

 

Jag blev just kallad rugguggla..
RUGGUGGLA? VAD ÄR DET?

Daniella, svara mig.. 

 

<3

Ja, min outfit är utöver det vanliga - or not. 
Varenda gång jag kommer hem från jobb så är det alltid mjukisbyxor och stor tröja som gäller. Jag kan ju inte vara den enda tjejen som lever hemmalivet på det viset? Haha, nej skulle väl inte tro det!

 

Sitter och försöker samla kraft till att göra två mackor, ta ut hunden och placera mig i sängen för att sedan sova. Det är ju faktiskt jobb imorgon också.. Upp kl. 6, dö tio min och sen göra sig iordning vet ni. Rutin kallas det och klart jag gillar det. Har egentligen ingenting annat än mig själv att anpassa mig efter så skiter i vilka tider jag jobbar just nu. Bara jag mår bra och tjänar dom där CASHEN som man snackade om som vilsen 16-åring. 

 

Några vindruvor har jag fått i mig, men smakupplevelsen var inte som jag förväntat mig. Trodde det skulle vara godare, men ack så fel jag hade. Vilket ilandsproblem, eller hur?.. 

 

Godnatt, folket.

Sussa sött. För det kommer jag göra.

 

Halvt död i soffan och vill helst gömma mig under täcket ett litet litet tag. Bara sådär så att kraften kommer tillbaka, ni vet?! Jaja, det är bara att bita ihop antar jag och se allt från den ljusa sidan? Men nu ser jag ingen ljus sida ju.. ÅH, ångest ahoy - min bästa vän för tillfället. 

 

Skulle helst av allt vilja vara 12 år igen, då man ville bli vuxen och hade ingen aning om hur beslut kunde ta kål på en helt och hållet. När man bara pep till lite och så fixade sig alla problem på ett POOF! Men så är det ju inte, man ska ju växa upp och inse att livet har sina plikter och sitt ansvar. BLÖ, ibland är det tråkigt som fan att vara vuxen. 

 

Skolan var ju inte så dum ändå, men när man satt i klassrummet sista året på gymnasiet så ville man inget hellre än att börja jobba OCH TJÄNA PENGAR. Cashen var viktiga och eget ansvar. "När jag är 18.. blablabla" - den meningen är vanlig.. "När jag är 18 ska jag flytta hemifrån" TSSS.. Du har inte ens ett jobb då, ingenting har du. Du är antagligen arbetslös och söker typ 300 jobb och 2 st kanske svarar dig, vilket innebär ett tråkigt NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! "Vi har valt att gå vidare med andra, men hoppas att du söker till oss igen".. NEHE DU. Skulle inte tro det.

 

USCH USCH USCH.

Jag tror jag ska ta en sådan fin cigarette nu och dränka mitt vuxna liv i snön. Ja, snön har ju kommit tillbaka och det är inte lite heller.. Vackert visst, men praktiskt nej. 

 

Haft riktigt mycket att göra och när jag varit ledig har jag dött i soffan rent ut sagt.

Nytt jobb har jag och jag trivs. Jag stormtrivs verkligen och tycker det är dunderkul. Det är väl också ett himla plus när en chef är grymt bra och arbetskollegorna gör dagen mycket bättre?!

 

Snart ska man ta tag i träningen också, känner att min kropp skriker efter att må bra och bli nyttig. Med detta sagt tar jag nu lite pringles och njuter, hehehhee.. Det där nyttighetslivet är jag inte duktig på om jag ska vara ärlig!

 

Det ska bli lite plugg också, har ett "kunskapsprov" på jobb imorgon om vår produkt och frågeställningar som kan uppstå mellan säljare och kund. Ska bli riktigt intressant.

Sen har vi också en cool grej på jobb varje fredag, vi har fredagsmys mellan 15.00-16.00 där det chillas och äts gott. Så jävla grymt, snacka om bra slut på veckan :)

 

Nej nu ska jag kolla igenom papperna och jag avslutar detta sjukt onödiga inlägg med en ball bild. 

Peace out guys!

 

 

Jag tittar ut genom fönstret. Staden jag är i verkar bekant, men ingenting jag har på minnet så där direkt. Stockholm, huvudstaden som jag inte besökt sedan jag var tolv. Jag känner mig vilse och förvirrad, kan inte placera mig själv någonstans. Det känns som att vart jag än sätter mina fötter passar jag inte in. Men jag gillar spänningen, utmaningen och pressen som jag måste sätta på mig själv under dessa dagar. Nya människor och nytt jobb - detta innebär pengar och framtid. 

 

Stockholm, stockholm, stockholm. Vad ska jag göra med dig? 

Utbildning. AH, ordet låter intressant. Nytt jobb. AH, det låter skrämmande. 

Andas, Emmie, andas. Detta kommer gå fint. 

Klart jag fixar detta. Tryggheten är bara inte på topp, men det är bara att bita ihop.

 

Godnatt Stockholm, godnatt Skåne, godnatt Malmö. Vackra Malmö. 

Sussa sött, för det ska jag göra om några timmar. 

 

Nu har jag bestämt mig.

 

 

Ikväll börjar jag träna igen på allvar och gör någon slags rutin av min dötid. På tisdag börjar jag jobba och då ska det tjänas pengar. När allt detta rullat igång lägger jag också ner rökningen. Jag vill inte mer nu, jag vill må bra och vara på topp. Jag ska ge järnet och visa vad jag går för.

 

Pengar ska rulla in, nytt boende ska hittas och det är snabbt, träna och allt annat kommer på automatik. Nu jävlar Em, nu är det dags. YOU CAN DO IT! (kan jag? okey då, om du säger det så..) - suddar bort den tanken som mitt undermedvetna tar fram..