Jag kan inte sova. Hur jag än vrider och vänder på mig så kan jag inte sova. 

Hjärnkontoret är helt slut och helst av allt vill jag bara sluta ögonen och vakna någon gång imorgon bitti, men ack nej. Kroppen säger nej, huvudet säger nej, allt säger nej. 

Vad är det så svårt med att somna? ÄRLIG TALAT!

Stressen, pressen, frustrationen. Jag kan inte hantera det. Jag kan inte hantera alla dessa känslor på samma gång, det blir för mycket. I ena stunden vill jag gråta tills ögonen torkar ut och i andra stunden vill jag skratta tills jag inte får någon luft. Jävla instabila humör som inte kan balanseras. ÅH, jag får helt enkelt spel!

 

Jag sitter här med obegränsat antal ord. Det känns som om jag har så mycket att säga, så mycket att skrika ut men mitt i allt säger det stopp. Jag får en blackout och ifrågasätter varför jag ens vill skriva ner ordet.. 

 

Positiv, negativ, positiv, negativ. Jävla berg- och dalbana. 
Jag älskar vissa saker i mitt liv och är lycklig på alla sätt och vis när det gäller just dom sakerna. Men sen kommer vi till resten, resterna som jag sopat under mattan för att inte visa för mycket. För att inte vara för svag. För att inte älta eller verka som en "jag orkar inte bry mig"-människa. För så är inte fallet. Jag är bara vilsen.

 

Jag vet egentligen vad jag vill, men jag har ingen aning om hur jag ska komma dit och vad jag ska använda mig av för att nå mina mål. Jag vet egentligen inte vad som gör mig lycklig - förutom min familj, min pojkvän och de få vänner jag faktiskt har kvar. Utan dom skulle jag inte klara mig, men det andra då?! Det andra tomrummet som ska vara fyllt med äventyr och upptåg? Vart är det någonstans? Jag vet inte.

 

Jag kanske ska försöka sova igen. Boss sover som vanligt, han har ju inga problem. Och som vanligt avundas jag hur lätt hans liv är. Men det måste egentligen vara rätt tråkigt. Men ändå lätt - "Jag är jätteglad för någon random människa kastade en boll till mig som jag sen ska lämna till den människan som återigen ska kasta den". Och så håller det på, denna lek. I all oändlighet. Eller ja, nästan iallafall. Den håller på tills hunden ligger helt utslagen och inte ens orkar lägga en blick på bolljäveln. DÅ, då kan man vara nöjd!

Usch, jag tänker tok för mycket. 
Men är det fel eller rätt? Antingen kan jag ses som en intressant person som utforskar alla hörn och kanter på grejer. Eller så kan jag ses som en frenetisk analytiker som inte ger sig förrän hon vänt på allt och vet exakt allt om allt?!.. BLÖ!

Jag tror jag stänger burken nu.

Godnatt till er som kommer somna.