Helgen har bara flugit iväg och har spenderat mesta tiden med mitt äckliga svett, min rivjärnshals och en fulsöt råtthund. Har ju helt klart överlevt men ännu är inte basiluskerna ur min kropp! 

Inget jobb imorgon, min kropp klarar inte av det + att jag känner inte för att hosta kunderna i örat när jag försöker argumentera om vår oerhört bra tjänst som vi har att erbjuda JUST DOM! Usch nej, vad negativ jag känner mig. Det har jag i och för sig gjort några dagar nu, om det snart inte räknas som veckor.. 

 

Danni var nere från Uppsala också, men det missade man det med då temperaturen i min kropp fick för sig att åka på tivoli och ha JÄTTEK-U-U-U-L.. Till och med SÅ kul att akuten övervägdes i tordagskväll! Men min lilla 158 centimeters kropp fightades med bara händerna och visade vem som bestämde. Dock ska jag inte säga för mycket, ännu är slaget inte över. Men mina små män (eller kvinnor kanske man ska säga, då jag faktiskt är en såndär kvinnovarelse) står stadigt med svärdet i ena handen och skölden i andra. 

 

Nu ska jag och The Bawz sova, om det nu kommer gå som jag vill. Han sover redan som en liten unge och jag sneglar mest på honom och avundas hur lätt han har det här i livet. Vilket består av: sova, äta, skita, sova, leka lite, TVINGA matte att kela, sova, äta, skita, sova lite till, störa sig med alla levande varelser runt omkring honom, sova, äta, skita, sova.. Vilket liv, vilket underbart enformigt liv.

 

Äh.

Slut med filosoferandet.