Avslutade precis ett grymt pepptalk med fina Rebecca. Imorgon startar vi ett nytt liv med nya rutiner och en grymt bra plan. Gå varje dag (långa promenader), lägga ciggen och faktiskt planera varje slant som spenderas. 
Detta är något jag borde ha gjort för längesen, men ibland krävs det ett speciellt snacka en speciell kväll när man är på ett speciellt humör, för att inse hur mycket man faktiskt spenderar på onödigt skit.

 

För jag mår bra, jag har ju faktiskt allt jag behöver i livet. En underbar pojkvän, fina vänner, en fantastisk familj och har sysselsättningar som jag är nöjd med. Vad har jag att klaga på?

Jag har fått reda på vilka som faktiskt är vänner som är värda att ha kvar, speciellt under sista veckan. Hur länge man känt varandra, vad man gjort tillsammans och vem man gjort det med har inte med saken att göra. I slutändan handlar det om vem som är villig att ställa sig brevid dig när du blivit sårad eller skadad. Det handlar om den som inte dömmer dig för valen du gör (absolut sålänge du inte skadas eller någon annan kommer till skada), den som förstår dig när du är nykär, arg, ledsen och alla andra känslor som strömmar genom kroppen.

 

En kär vän till mig sa en bra sak till mig för ett par dagar sen: "Citatet killar kommer och går men vänner består, vad tänker du på då?" och jag svarade "precis som det låter, att killar försvinner och vännerna dom stannar kvar". Då sa hon till mig "Ja, men vad jag menar är att jag låter dig vara nykär och står här medans du har din brinnande kärlek, för jag finns här ändå. Jag vet ju själv hur det är att vara nykär och jag kan inte dömma någon för det". 
- Jag lärde mig mycket den kvällen.

 

För det handlar om de personerna i ditt liv som för fram dina positiva känslor, inte skuldkänslor eller rädsla. 

 

 

Godnatt alla.

Sov gott, för det kommer jag göra.