Ett täcke som är lent, en råtthund som värmer och ett orange hår som skimmrar i röda nyanser. Det är jag det. En futuristisk variant av Pippi Långstrump. Fast mer Poppig Kortväxt? Äsch vad dålig jag är på att "flamsa" till det.

 

Ligger iallafall i sängen och filosoferar efter ett par rundor Candy Crush på Facebook. Kanske jag skulle ta och hoppa av den där matten ändå? Det går ju inte riktigt som planerat och för tillfället är det svårt att hålla allt på plats om jag ska vara ärlig. Men stolt och go som jag är så säger jag meningen "Det fixar sig". För det ju gör det, hur det än ser ut när resultatet kommer så löser ju allt sig. 

Nej nu är jag ju faktiskt rätt så positiv åt livet. Känner mig lite som en vimsig autopilot eller en extraknäckare som busschaufför när jag försöker styra mitt liv åt den riktning jag vill. Men jag är ju ändå nöjd. 

Men är verkligen meningen med livet att man ska vara just "nöjd" eller är det så att man faktiskt suktar efter mer. Blir man någonsin nöjd eller är den där skräckhistorien om att man ALDRIG, NÅGONSIN I HELA LIVET, blir nöjd. Jag vet inte, för jag är ändå relativt nöjd. Och jag är nöjd med att vara nöjd.
Oj då, nu låter jag som en Svensson som gillar lagom och vill bo i radhus när jag närmar mig 30-snåret. Men så ligger det ju inte alls till. - Det vet dom som känner mig. Stora mål och lite som faktiskt händer. Hahaha, det är jag det. (Skrattet var mer av ett nervöst he-he-he samtidigt som jag sjunker ner under täcket..) 

 

Men nu ska jag sova gott folk. Så nu är det slut med filosofin.

Peace out!