Lite nostalgisk känner jag mig med flätor i hela håret. Eller lite så där som en 6-åring. Håller tummarna för vackert vågigt hår imorgon, som alla andra verkar lyckas med förutom jag.. MEN NU SKA DET FUNKA, har jag bestämt. Så det så. 

 

Snart dags för att träffa John Blund och hoppas på att han vill träffa mig superbra och länge inatt, dålig sömn har ju varit min bästa vän några dagar. Eller ja, bästa vän kan man väl inte kalla det. Mer en jävligt jobbig bassilusk som jag fått hänga med utan någon annan valmöjlighet. 

 

Godnatt gott folk. Vi hörs imorgon när jag lever igen, efter så där ett 10-tal kaffekoppar.